Rättsläget oklart

M 80
B 96
A 27
V 75

GLHF

Kod är tamefan vackert. Jag skiter i om det är c++, css, fortran, bash eller vad som helst annat. En textmässiga representationen av en specifik uppgift, ett program, ett utseende är för mig så fantastiskt att jag blir varm i magen. Att sitta och skriva ett påhittat språk för att påverka är för mig en blandning av magi och hantverk. Jag har aldrig formellt lärt mig något programmeringsspråk, något som jag ångrar lite för ofta, men sitter gärna tillsammans med folk som kodar för att se vad de gör och tar de tillfällen jag får att testa modifiera lite egen. Som ett light-alternativ till att lära mig någon programmering kommer jag dock läsa en sommarkurs i CSSbaserad webdesign i sommar, det är kod – bara inte riktigt på samma nivå som riktig programmering.

För er som aldrig känt denna avund och längtan efter det som skapar allt du ser på en dator kan testa följande. Välj en valfri hemsida och tryck ctrl+u (Om du har Firefox eller Chrome iallafall) och spendera 2 minuter med att försöka se koden som bygger upp sidan du tittar på. Det är betydligt svårare än när jag började med det för 10 år sedan, men förhoppningsvis kan ni få iallafall en glimpt av den skönhet som ligger där i.

I fredagskväll var jag på dåligt humör och gjorde därför som jag brukar när jag är på dåligt humör, jag gick och handlade saker för att tröstäta. En kvart senare kom jag hem med två chipspåsar och en dip, men det kändes fortfarande inte helt rätt. Om man bara tröstäter utan någonting att se eller göra till känns det lätt lite tragiskt, så jag var tvungen bestämma mig för något att se på. Eftersom jag hade mycket chips och det därmed skulle ta ett tag att äta gällde det att hitta något längre än en film, så jag var tvungen välja en serie. Då bestämde jag mig för att äntligen ta itu med ett serietips jag fått otaliga gånger från oräkneliga bekanta.

Jag vet inte när jag fick tipset första gången, börjar nog närma sig fyra år sedan. Serien som skulle vara så otrolig, som skulle få en att hata Fox (Mer än vanligt) för att den lades ner. Det skulle vara serien som skulle förändra världen och dess tittare, som hade cowboys och laserpistoler och.. det mesta. Jag talar självklart, som vanligt (måste skriva om det också någon gång), i hyperboler – de gör historier intressantare. Även om det där med cowboys och laserpistoler är sant. Och det där med Fox. Och delen om otrolig.

Iallafall! Jag pratar självklart, iallafall för er som sett serien, om Firefly. Till mina chips började jag se den och kunde inte sluta innan jag såg sista avsnittet igår. Kort sammanfattat så är det en scifi-serie med väldigt tydliga inslag av western. Det finns paralleller till inbördeskriget, till de vida stäpperna och berg av westernestetik. Utöver det är det enda ni som inte sett serien behöver veta att den är förbannat bra och att ni borde se den. Jag ska tala om skriva av mig om någonting annat, anledningen till folks aggressioner gentemot Fox. Utöver att Fox i sin nyhetsrapportering är en äckligt vinklad konservativ smörja så har det att göra med att Firefly lades ner innan ens första säsongen sänts klart. När serien slutar har de byggt upp en spänning i handlingen och i relationen mellan karaktärerna som får en att vilja döda för att det slutar där, och hade jag sett serien innan 2005 så hade möjligtvis älgstudsaren åkt fram.

Men här börjar det fina i kråksången. Istället för att låta fansen självdö av avsaknaden av riktigt avslut så producerades en film, Serenity, för att avsluta det hela. Detta är ett drag som alla icke färdiga serier borde göra. De drog ihop skådespelarna igen efter tre år och gjorde vad som verkar vara en snabbversion av hur serien skulle ha slutat. Efter att ha sett filmen idag märks det tyvärr att den är filmifierad på att den spenderar mycket tid på att alla ska förstå allt. Filmanpassningen leder också till att filmen blir mycket mer förutsägbar än det skulle varit om det var en serie, den stora plotpointen blir mer än lovligt uppenbar ganska tidigt i filmen. Trots bristerna man får ändå ett avslut och dessutom ett väldigt bra sådant. De kickar igång de sakerna som hängde i luften och besvarade de viktigaste frågorna, samtidigt som det är en jävligt bra film.

Även om det inte besvarade riktigt alla frågor man ville ha svar på (vad är egentligen grejen med Books tidigare liv?) eller lyckades ge samma tyngd till slutet som det skulle kunna ha fått i serien så är det ett värdigt och väldigt bra avslut på en serie som avslutades av ovärdiga skäl. Jag har fått mitt lugn.

Mina mål för sommaren har under dagen fått lite småstart. Jag har börjat jobba och med dels fått oceaner av tid att tänka och dels börjat bygga på min resebudget. Målet att träna mer och leva nyttigare konkretiserades under dessa timmar av gräsklippsbrummande till att jag ska springa ifrån jobbet varje dag det inte regnar och att jag ska drastiskt dra ner på de ofantliga mängder chips och godis jag ätit under våren. Sömnen blev det inte så mycket av inatt och jag hoppas ärligt talat att jag inte kommer ha så mycket mer tid för det under resten av sommaren. Skrivandet ska jag försöka sköta iallafall 4 gånger i veckan, men då kan det bestå av kod också – sitter och planerar 3 olika hemsidor.

Den där kvarstående får jag ta tag i någon annan dag, man kan ju inte göra allt samtidigt.

Det här med aprilskämt brukar inte vara så svårt, vi har ju de självklara tidningsskämten som är roliga i sin uppfinningsrikedom men som är svåra att bli lurad av (1 2 3). Vissa satsar inte på att luras utan  introducerar roliga funktioner ( 1 2 ).

Men när jag hittade en artikel idag blev jag överlycklig, jag trodde att någon hade kommit till vettet och förbättrat min framtid. Sen insåg jag vilket datum det var och nu vet jag inte längre – kan artikeln vara sann?

I övrigt måste jag lista några aprilskämt från i år som är sjukt bra, SJs, prisjakts och tidning som lyckas. Ingen av de klår dock förra årets topp, min favorit genom tiderna)