A moment of serenity

I fredagskväll var jag på dåligt humör och gjorde därför som jag brukar när jag är på dåligt humör, jag gick och handlade saker för att tröstäta. En kvart senare kom jag hem med två chipspåsar och en dip, men det kändes fortfarande inte helt rätt. Om man bara tröstäter utan någonting att se eller göra till känns det lätt lite tragiskt, så jag var tvungen bestämma mig för något att se på. Eftersom jag hade mycket chips och det därmed skulle ta ett tag att äta gällde det att hitta något längre än en film, så jag var tvungen välja en serie. Då bestämde jag mig för att äntligen ta itu med ett serietips jag fått otaliga gånger från oräkneliga bekanta.

Jag vet inte när jag fick tipset första gången, börjar nog närma sig fyra år sedan. Serien som skulle vara så otrolig, som skulle få en att hata Fox (Mer än vanligt) för att den lades ner. Det skulle vara serien som skulle förändra världen och dess tittare, som hade cowboys och laserpistoler och.. det mesta. Jag talar självklart, som vanligt (måste skriva om det också någon gång), i hyperboler – de gör historier intressantare. Även om det där med cowboys och laserpistoler är sant. Och det där med Fox. Och delen om otrolig.

Iallafall! Jag pratar självklart, iallafall för er som sett serien, om Firefly. Till mina chips började jag se den och kunde inte sluta innan jag såg sista avsnittet igår. Kort sammanfattat så är det en scifi-serie med väldigt tydliga inslag av western. Det finns paralleller till inbördeskriget, till de vida stäpperna och berg av westernestetik. Utöver det är det enda ni som inte sett serien behöver veta att den är förbannat bra och att ni borde se den. Jag ska tala om skriva av mig om någonting annat, anledningen till folks aggressioner gentemot Fox. Utöver att Fox i sin nyhetsrapportering är en äckligt vinklad konservativ smörja så har det att göra med att Firefly lades ner innan ens första säsongen sänts klart. När serien slutar har de byggt upp en spänning i handlingen och i relationen mellan karaktärerna som får en att vilja döda för att det slutar där, och hade jag sett serien innan 2005 så hade möjligtvis älgstudsaren åkt fram.

Men här börjar det fina i kråksången. Istället för att låta fansen självdö av avsaknaden av riktigt avslut så producerades en film, Serenity, för att avsluta det hela. Detta är ett drag som alla icke färdiga serier borde göra. De drog ihop skådespelarna igen efter tre år och gjorde vad som verkar vara en snabbversion av hur serien skulle ha slutat. Efter att ha sett filmen idag märks det tyvärr att den är filmifierad på att den spenderar mycket tid på att alla ska förstå allt. Filmanpassningen leder också till att filmen blir mycket mer förutsägbar än det skulle varit om det var en serie, den stora plotpointen blir mer än lovligt uppenbar ganska tidigt i filmen. Trots bristerna man får ändå ett avslut och dessutom ett väldigt bra sådant. De kickar igång de sakerna som hängde i luften och besvarade de viktigaste frågorna, samtidigt som det är en jävligt bra film.

Även om det inte besvarade riktigt alla frågor man ville ha svar på (vad är egentligen grejen med Books tidigare liv?) eller lyckades ge samma tyngd till slutet som det skulle kunna ha fått i serien så är det ett värdigt och väldigt bra avslut på en serie som avslutades av ovärdiga skäl. Jag har fått mitt lugn.

This entry was posted in Life. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>